Thursday, February 25, 2010

Den tidigare bilden föreställer två kungar och en prins. Prinsenheter Raad och är gift med svenska Margareta Lind, prinsessan Majda i Jordanien. Han är den person som bad mig jobba med synrehab i Jordanien. så då gör man det....och hoppas att det blir som det ska och det blir det om man gör som man tycker och visar respekt för de människor som tror som de gör och klär sig i JELBAB. Men man ska också veta att det är skillnad där och här. Man tror oftare där att funktionshinder är en effekt av guds vrede och att synden straffar sig själv. Och det tror vi väl inte här? Eller?

Thursday, February 18, 2010

Familjen, släkten, klanen, kyrkan och pengarna - det är mellanöstern!

I Jordanien delar man in människor i två kategorier som inte används så ofta i Sverige. Det är religion och religion. Den nästa indelningen utgår från familjen. Om man har en stor familj med mycket släkt så kommer det så småningom att handla om klaner. En sådan klan är förstås kungafamiljen, men de är i sin tur i allt gott de vill göra beroende av goda relationer till de välbeställda klanerna. En sådan är familjen MANGO MED SVENSKA RÖTTER PÅ MÖDERNET. En annan sådan är familjen Moacher och en tredje familjen Oweiss. Det utmärkande med flera av dessa är att de är kristna och på det sättet delar rikedom och religionstillhörighet. I mitt arbete i Jordanien är det av största vikt att få stöd av Mango, Moacher och Oweiss för att kunna tillhandahålla hjälpmedel för i första hand synskadade barn.

Så här har det fungerat i vårt projekt som vi kallar Vision Enabling och har till mål att starta en eller två syncentraler. Presidenten eller rektorn på JUST, universitetet i Irbid stöder projektet till 100 % tillsammans med sin högra hand vice presidenten Ahed. Presidentens namn är Wajih Oweiss och han har sin egen vingård och äger marker i Aston utanför Amman. Där spenderade jag hela onsdagseftermiddagen för att besiktiga en riktig doers hobby, att med hjälp av fem egyptier bygga upp sin dröm: egna plantor, egna bassänger för bevattning och ett eget utsökt vin. Wajih Oweiss träffade jag också på en tillställning hemma hos familjen Mouasher. Alltså Oweiss och Mouasher ”go well together”. Idag mötte jag den i hjärtat trevliga svenska prinsessan Majda tillsammans med sin bästa väninna från Hällefors, Dorte Mango. Så där kan man hålla på…Idag har vi öppnat ett konto för de privata donatorerna som vill stödja att barn och vuxna utan medel och tillhörighet till de här familjerna kan få sina optiska hjälpmedel utan eller till en mycket låg kostnad.

Nu sitter jag här i Amman och väntar på att flyget ska gå tillbaka till Göteborg via Frankfurt. Jag tänker på alla de som funnits i min närhet de här två veckorna: Fedwa fran Zarka i sin jelbab. Iman, optikern som anslöt idag med sin enorma ambition och de sura optikerna som försvann….de kan inte åka 10 mil bil utan sina föräldrars välvilja….eller sin mans….enär hon är i nionde veckan. Här är barn viktigare än jobbet även om man i övrigt är helt frisk. Nader, Ali och Abed från skolorna för synskadade barn tillsammans med Muhammed som inte vet varför han ser dåligt - fina killar. De vill ha det här jobbet till klockan ett på dagarna sedan vill de jobba med något annat privat. Heltidslönen för lärare ligger på cirka 1500 till 2000 så man måste ha ett jobb till. Särskilt Ahed som har trillingar via den vanliga IVF-behandlingen.

Men det viktigaste: nu är projektet på banan och om sju veckor ska ett antal av åka till Sverige….vi får se hur många som får åka.

Tuesday, February 16, 2010

En kväll i fröjd och gamman - nej, inte i Amman

I en muslimsk värld är det svårt att lita på någon. En kvinna vid universitetet i Amman berättar att man har svårt att lita på varandra i den muslimska världen. Eftersom det finns så många förbud (amnua) i en muslimsk kvinnas tillvaro, så är det också många rykten i svang. Om man berättar en frtrolighet för sin syster så finns det otroligt många som lockar ur den hrä systern de här hemligheterna...och så är allt ute på byn. Att gå till en psykolog i den här världen är inte möjlight, hur stora emotinella delemman man än har.

Sunday, February 14, 2010

Nu har det börjat så det stänker

Här i Jordanien kan man konsten att ordna transporter. Jag åker mellan Amman och Irbid varje dag. Det är cirka 10 mil i varje riktning, men väl där finns det 7 personer som väntar. De ska starta en syncentral i Irbid samt utveckla barnens synhabilitering vid skolorna i Marka och Abdun, där ALLA läser punktskrift idag.
I helgen var jag i Bethlehem för att prata på palenstinska centret i Betjala och dagen därpå i östra, arabiska delen av Jerusalem på Helen Keller Center. Där var också Silvia Buckhardt, blindlärare från Tyskland soamt grundaren av kursen vid universitetet i Amman i Vision Rehabilitation som nu har kört tre kurser. Men det är inte helt lätt. Det man lovar - att anställa optiker i Amman - är inte genomfört och då är mycket ogjort. Nu ska vi starta i Irbid i september sedan två optiker och en arbetsterapeut har genomfört sin utbidlning.
två israeliska optiker - som jag ger lite råd och stöd - presenterade mitt under sabbaten i förrgår ett optiskt hjälpmedel som jag bedömer som REVOLUTIONERANDE. Om de kan slutföra prototypen och leverera de första 100 exen för patinetprövning - då blir det den första stora nyheten sedan ....(inga namn).

Nu är det fyra dagar kvar på en intensiv period. Följ den spännande utvecklingen.

To be cont.d

Wednesday, February 10, 2010

En lång onsdag i mellanöstern

Då blir man hämtad med en fin Mercedes i detta resurslösa land. Då blir man mött av min numera gode vän president Wahih Oweiss 10 mil från Amman vid universitetet i Irbid. Han sitter där och pratar med en amerkansk kvinna som håller med om att USA inte kan få nya vänner genom att invadera länder. Wajih tror dock inte Kina kommer att överflygla USA när det gäller ....nu hör jag att det smäller i stan på håll...man vet aldrig vad som kan hända när man bor på ett internationellt hotell.

Miljöåtgärder i Sverige verkar något futtiga i jämförelse med all den trafik som finns på Queen Alia Street nedanför fönstret på 11:e våningen. Här cyklar man inte och att gå ingår inte i "serious options".

Uppdraget är att etablera åtminstone en syncentral i Jordanien. De första medarbetarna heter Duaa och Sirin och är optiker resp arbetsterapeut. En lärare ska komplettera dem samt fyra personer från Amman som vi träffade i samma stad 1,5 timme efter mötet i Irbid. Här finns inga tåg, överhuvudtaget. Kameler verkar sällsynta också.

Här är människor på två sätt olika oss. De väntar på besked uppifrån och utbildningsminister byts ofta ut, så därför får man inte göra det som är bäst för eleverna...objektivt sett. Då tar det längre tid. Man har svårt att kritiskt granska och framför alt svårt att ta flera fakta och göra dem till en ny lösning. Så det är bara att köra fall från livet och gå igenom dem steg för steg....och jobba till fyra fem på eftermiddagen till skillnad från att man som vanligt slutar vid ett eller två på em.

Efter morgondagens program får jag komma till Bethlehem och Jerusalem. Det blir spännande att möta kollegor vid Behtlehem Rehab Center och Helen Keller Center.

Tuesday, February 9, 2010

Måndagar som man flyger och tisdagar man kommer fram

Måndagen den 8 februari skulle bli lång. Jag började i Kalrstad klockan 09.04 och slutade på hotellet Regency Palace på Wueen Alia Street i Amman klockan 3 på morgonen. Vid 8-tiden - när jag och Jonas Zachrisson vaknade i varsitt rum - var det ingen snö på marken, bara en sol och 15 grader som kontrast till söndagens mil i 6-gradig kyla i Kileneskogen på Hammarö. Livet är fullt av kontraster.

I Amman började dagen klockan halv tio hos Prince Mired på National Committee on Demining and Rehabilitation. Det var trecdje gången jag mötte honom och nu med en representant för MSB. Han hade med sig Olaf Jörgensen, UNDP och sina egna medarbetare Mona och Muhammed. Han vill fullföja sin dröm att bygga ett permanent träningscenter för att lära ut hur man får bort de sista minorna inom två år i Jordanien och under 50 år framåt i Irak. Mötet med Norsk Folkehjälps representant Per-Hakon Brevik vr att möta en man från Kirkenes som nu gift sig med en jordansk muslimsk kvinna. Vilken resa! De utför det som NCDR ber dem om på det praktiska planet vid den syriska gränsen. Tredje mötet genomfördes på UNDP, där vi mötte den sociale giganten Kent Paulsson och senare kom även Iraks vice miljöminister och hans medarbetare. Två saker gjorde USA och de allierade fel när de gick in i Irak, enligt Kents sydafrikanske konsult: de avskedade mängder med unga militärer och lämnade dem till deras egen frustration. Det andra var att de lät människor plundra framför allt regeringsbyggnader och i kombination gav detta en djupt demoraliserande effekt samtidigt som man inte kan få bukt med korruptionen. När man hämtade in stora kapital som Saddam hade utomlands i 100-dollarsedlar med stora lastflyg, vet man inte vart dessa medel tog vägen. Och så vidare. Men det vi hör om Irak är inte bara terrorism och elände. I norra kurdiska delarna börjar livet återgå och utanför Irak kan många av de 25 miljoner som fortfarande bor kvar leva ett farligt men ändå relativt sätt bra liv.

Under dagen ringde president Wajih, rektor vid universitetet i Irbid. Lina Mouacher, privat sponsor, dr Ahed, vice president i Irbid och Izdihar, lärare vid optikerutbildningen i Irbid. Med flera. Det innebär att man känner folk här och det känns som man är välkommen, en nog så fin känsla när man ska göra något som är utöver det vanliga. I morgon ska teamen väljas ut. Ska bli kul att starta upp.

Friday, February 5, 2010

Olivia Rehabilitering invigs idag

Min bror Karsten är en av de största pionjärerna inom vård, omsorg och rehabilitering. Som grundare av Frösunda Center blev han legendarisk, men han har aldrig vilat på lagrarna. Han startar nu Olivia Rehabilitering och har bett mig prata om synrehabilitering av människor med stroke - eller hjärnskador i allmänhet. Olivia blir först i landet med att införa Neuro Vision Technology tillsammans med danska Institutet for blinde og svagsynede i Köpenhamn. Hittills har det bara funnits arbetsterapi, logopedi och sjukgymnastik kombinerat med minnesträning. Men eftersom var tredje - 10 000 av 30 000 personer - varje får får synförändringar, så är det en relevant insats. Vi får se hur många som kommer för att träffa Petter Fielding, en synskadad kamrat som är mer sjukgymnast än han ser dåligt. Han var också en av Karsten, min brors, adepter vid handikapp-OS i simining 1976. i Kanada. Cirkeln är sluten.

I helgen är det dags igen: att packa inför en resa till mellanöstern. Nu ska de första två teamen starta sin träning. Vi kallar det Clinical Optometric Rehabilitation Program. Teamen kommer från Irbid och Amman. I Amman skapas teamen för att arbeta vid barndomsskolan för blinda barn i Marka och vid Saudi Centerfor Blind Women. I Irbid ska syncentralerna ligga vid optikerutbildningen vid Jordan University of Science and Technology. Det blir spännande! skaförsöka skriva lite då och då från Jordanien.