Måndagar som man flyger och tisdagar man kommer fram

Måndagen den 8 februari skulle bli lång. Jag började i Kalrstad klockan 09.04 och slutade på hotellet Regency Palace på Wueen Alia Street i Amman klockan 3 på morgonen. Vid 8-tiden - när jag och Jonas Zachrisson vaknade i varsitt rum - var det ingen snö på marken, bara en sol och 15 grader som kontrast till söndagens mil i 6-gradig kyla i Kileneskogen på Hammarö. Livet är fullt av kontraster.

I Amman började dagen klockan halv tio hos Prince Mired på National Committee on Demining and Rehabilitation. Det var trecdje gången jag mötte honom och nu med en representant för MSB. Han hade med sig Olaf Jörgensen, UNDP och sina egna medarbetare Mona och Muhammed. Han vill fullföja sin dröm att bygga ett permanent träningscenter för att lära ut hur man får bort de sista minorna inom två år i Jordanien och under 50 år framåt i Irak. Mötet med Norsk Folkehjälps representant Per-Hakon Brevik vr att möta en man från Kirkenes som nu gift sig med en jordansk muslimsk kvinna. Vilken resa! De utför det som NCDR ber dem om på det praktiska planet vid den syriska gränsen. Tredje mötet genomfördes på UNDP, där vi mötte den sociale giganten Kent Paulsson och senare kom även Iraks vice miljöminister och hans medarbetare. Två saker gjorde USA och de allierade fel när de gick in i Irak, enligt Kents sydafrikanske konsult: de avskedade mängder med unga militärer och lämnade dem till deras egen frustration. Det andra var att de lät människor plundra framför allt regeringsbyggnader och i kombination gav detta en djupt demoraliserande effekt samtidigt som man inte kan få bukt med korruptionen. När man hämtade in stora kapital som Saddam hade utomlands i 100-dollarsedlar med stora lastflyg, vet man inte vart dessa medel tog vägen. Och så vidare. Men det vi hör om Irak är inte bara terrorism och elände. I norra kurdiska delarna börjar livet återgå och utanför Irak kan många av de 25 miljoner som fortfarande bor kvar leva ett farligt men ändå relativt sätt bra liv.

Under dagen ringde president Wajih, rektor vid universitetet i Irbid. Lina Mouacher, privat sponsor, dr Ahed, vice president i Irbid och Izdihar, lärare vid optikerutbildningen i Irbid. Med flera. Det innebär att man känner folk här och det känns som man är välkommen, en nog så fin känsla när man ska göra något som är utöver det vanliga. I morgon ska teamen väljas ut. Ska bli kul att starta upp.