Idag jobbar jag med en person som har en anställning men som inte ser så bra. I själva verket är hon enperson som man skulle kunna kalla synskadad. Det innebär att hon inte kan få någon service från samhället, där man samaordnar, samlar och stöttar henne när det gäller att stanna kvar och klara sitt jobb som lärare. Syncentralen kan inte hjälpa till. De jobbar med ADL-delen och vardagen. Arbetsförmedlingen kan inte hjälpa till. De jobbar med människor som är arbetslösa eller har en lönebidragsanställning. Återstår sonsulter som jag själv - men ska det vara så?
Den frågan ska vi ställa till den nya arbetsmarknadsministern, eller hur?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment