Amnesiamnesti

Om du är olrolig för att du glömmer det du skulle göra, när du just kommit in i ett rum, då kan du ge dig själv AMNESIAMNESTI. Det innebär att det kommer snart tillbaka till dig om du bara tar det som en del av livet, att din hjärna inte kan hålla koll på alt du håller på med. Du glömmer det du gjort retroaktiv amnesi och det du ska göra - så kalla proaktiv amnesi. Men likafullt är du en fult kapabel människa som - likt mig själv - just ska ut och springa men varför.....det har jag glömt.

Egoism och empati - två extremistyttringar

Just nu pågår en märklig diskussion, där de konservativa anklagas av socialdemokratismen att vara egoister och sakna empati. Samtidigt skulle socialdemokraterna, senast med stöd av sverigedemokraterna, stå för empatin. När Aftonbladet påstår det, då reagerar egoisterna att de beskylls för sjuklighet om man inte har samma och rätt åsikt från de empatiska. Det innebär att man inte gjort klart för sig, vad de olika begreppen innebär. Egoism är att man tänker på sig själv i första hand och inte bekänner sagan om den barnhärtige samariten. Emmpati innebär att man har förmåga till inlevelse i en annan människas situation och att man kan med den andre. Egismens avart är när man bryr sig om och värderar sig själv och inte det den andre säger. Empatin är när man går in och tar över den andres lidande. Man ingår i det ställföreträdande lidandet när man gått för långt i empatisk kraft. Ibland kalls det för ansvar stagande när man tar hand om sig själv och ser till att man klarar sig själv.

Allt är bara ord, men också fråga om värderingar. Vilken värdering som är den rätta beror på sitationen.

Men när Nya WermlandsTidningen låter Edvardsson skriva ledare - möjligen i hopp om att ingen läser dom - då kan det ibland bli så egoistiskt att det är åtalbart. När han hävdar att de med empati blir så in i helvete empatiska att de förstår och stöder pedofili, då har hans hat nått en gräns som kallas hets mot folkgrupp. Motsvarande angrepp från andra hållet blir väl att hävda att de rika bara umgås och berikas av andra i samma situation och att de föraktar andra mindre resursstarka.

Det går inte att ha eller få NWT i sin brevlåda om man har sådana ledarskribenter. Man kan inte låta skit komma in på det bord där man ska äta. Så då frå tidningen vila och man själv också - för det är upprörande att läsa äldre mäns oemotsgada, anonymt uttalade okvädinsord mot andra som tänker annorlunda och mer empatiskt. Trots att tidningen är informativ, lättläst och igenkänd sedan många år. Svaret från chefredaktören - vid mitt milda påpekande - är noll. Man bemöter väl inte empatin med förståelse?

ELV IS är kungen - det betyder....

European Low Vision Inspiration and Science. Det kan bli nästa årseuropeiska möte i Danmark. Men bara om inspriationen och forskningen gillar det. Vi får låta sommaren bstämma. Under den här sommaren ska vi finna nya vägar. Det är ju ett evidensbaserat sätt för synskadade att hitta tillbaka, och då måste det väl gälla även gälla Indenovas ägare. En ny väg är LANDGÅNGEN 1 som kommer att ersätta NORRA STRANDGATAN 2 från den 27 juni. Vårt tioande hem. Det sista? Nej, dedt är inte möjligt....men fint blir det...med mur och allt. Fast den är liten och tomten är nagelsaxstor. tre rum var. En toalett per man, och Vänern utanför knuten. Om vi kommer att trivas? Det skulle jag inte låta vara för osagt....som dom sa i Östergötland i helgen. På Kolmårdens djurpark, där Bamses värld var roligast, sa Stella. Jag tror henne, för då fick hon göra något själv.... Men ett lejon som inget säger, det är en som tiger, och när vi satt i linbanan kallade Valter den gallerförsedda buren för fängelsehålaret. Ciao, min gamla fina Sandviken-miljö.

Jörgen ´klarade sig men allt har sitt pris

Jörgen Gustafsson skadade sig i ryggen. Han körde bil och hamnade vid sidan avägen. Plötsligt förändras livet. Han är en hjälte och nu måste han resa sig igen från ett annat läge än dagen innan. Vi är många som kommer att se till att hans liv återvänder - utan smärta och med så få efterräkningar som möjligt. Men det säger allt om hur bräckligt livet är och hur snabbt det går. Jörgen är viktig för mig.

Fort från Frankfurt

tysk service är lika bra som italiensk punktlighet. flera gånger under dagarna i Frankfurt fick jag basket-spader. Det betyder att jag blev lika arg som när jag spelade bakset i min ungdom och blev fealaktigt avblåst. Men bortsett från brist på flexibilitet, så träffar man på många intressanta människor, företag och ffa så ser man allt nytt. Jag signerade ett 30-tal böcker av Se dåligt Må bra på tyska, och det är hedrande. Men destor roligare är det att träffa människor som man tycker är bra. Till exempel maria Clavero från spanien, Björn Hellström från Multilens och Bill Zhiou från Kina. De har något att tillföra, både som människor och som professionella. Då är det kul att hänga på och vara med.

SOS är slut, nu börjar Sight City

ett av de bästa ögonblicken i livet är när någon tycker att man gör något bra.

Det visade utvärderingen från SOS-mötet i Köpenhamn. Stroke og Syn har nu etablerats som begrepp och 110 personer verkade nöjda med kunskaperna, vinet och presentatiionerna sånär som på en dansk filsof på 204 cm över havet och en svada som knappt förstods av danskarna.

Dessutom börjar det bli officiellt att jag ondens Hedersgave som förste svensk och förste synpedagog. Tidigare har det bara tilldelats ögonprofessorer i takt med deras vetenskaplihet. Nu är det två eldsjälar, jag och danska optikern Kirsten Holde.

Jag fick det första beskedet i början av mars när jag just checkade ut från Holiday Inn vid Döda Havet och ibland går inte världarna riktigt ihop....men om man bara håller sig nära sitt jag, så spelar sammanhangen ingen roll. Priset delas ut vid en ceremoni den 6 november och det är dagen efter det att vi kommer hem från Taiwan, så livet är som en snabbgående båt med många hamnar att besöka.

För just nu sitter jag på Landvetter för att åka till Sight City i Frankfurt och signera tyska böcker. Så det är sant - jag ser dåligt men mår bra....bara man får lite mat i sig också i den alltför omfångsrika kroppen.

Lång dags färd mot Köpenhamn

de som satt mitt emot mig åt som om dom aldrig hade sett mat förut. Men det hade dom. Det såg man. Åtminstone hon. Men dom hade roligt och förgyllde sin tillvaro med humorfilm - men de skrattade lite för högt för att inte kallas för posörer.

Nu är jag äntligen i Malmö Men det hjälper inte. Jagh ska hela vägen till Köpenhamn och jag bekymrar mig över att jag kommer att vara för trött i morgon, när vi måste jobba som hästar för att förbereda den viktigaste konfernsen i mitt liv. Syn ska bli det bästa jag gjort. Sedan får man vila i några dagar innan det blir Frankfurt.

Ska bli intressant att träffa kineserna och se vad vi kan göra av Aukey.

Små barn och vuxnas principer

När man ska vara tillsammans med sina barn och barnbarn är det svårt att veta vem som bestämmer. Det ska i varje fall inte vara barnen.

Lund, Kalmar, Stockholm

När jag pratade i Lund fanns en man i publiken som ville tala om vad ett offer var. En som hade identifierat en förövare. I Kalmar fanns en kvinna som hade förlorat ett åga åt sitt Glaukom, och jag använde den gamla frasen om att i den blindes rike är den enögde kung. Jag lämnade kvar en massa skratt i arenena, samtidigt som jag glömde både strömsladd och hörlurar. Men Jörgen, min fine vän, satt ju i bilen och väntade och vi skulle fira mitt fina pris. Det blev en väldigt bra kväll och sömnen i IDEA-soffan hemma hos Jörgen var som en våt filt på nyväxt vårgräs. Svängen om Stockholm och mötet med Vivianne var bara trevligt, men min författare till bror glömde tid, rum och mig. Han är inte en stor egoist, han bara tänker på det han behöver göra just då. Men Karin spelade upp några av hennes nya låtar från hennes nya IPhone 4 och vi njöt av den goda, nyttiga maten på OLearys. Hon var vackrare än jag sett henne förut, och det gör en pappa så glad. Nu drar vi till västkusten med Stella och Mariannes bok är en rysare. Vacker, personlig och saklig. Det kunde inte vara bättre...men den är som hennes sjätte barn. Nu är DEN född. Skönt för oss alla.

Köp en tulpan och gör en nsats för Holland

Nu bär det iväg till Holland och mötet med Vision and Ageing. Dit blir man inbjuden, om man ser dåligt och är lite äldre. Tre dagar i Den Bosch på Visios bekostnad och genom att arvodet är begränsat är man fri att tycka och tänka fritt. Det ska bli trevligt, liksom mötet med SEnior-gruppen i Hunnebostrand och den egna "konferensanläggningen". Ett bokslutsmöte, helt enkelt. Men innan dess blir det "Pele Svanslös" som en nostalgitripp på Scaalateatern....med två goda danska orsaker til glädje:
1. Fler än i90 anmälda til Syn&Stroke den 27-28 april. Det kan bli 100...
2. Det pris som jag fått vetskap om från ett danskt företag....men tills vidare är det hemligt. Men jag vet det ju.

Ta hand om er.

En instas för stroke

Nu har snart 70 personer anmält sig till Syn&Stroke i Köpenhamn den 27-28 april SOS i Köpenhamn beyder ju att man kan anmäla nöd när man är ute och reser. Men SOS i Köpenhamn denna gången är att man kan lära sig nya metoder för att träna in eller trana upp ett nytt förh¨ållningssätt när man har bortfall i synfältet - till höger eller vänster.

Det är väldigt spännande att se vem som vinner en middag. Jag som tippat 99 eller Janne Hansen, min fina kollega i Köpenhamn, som tippar 84. Jag (och även hon) hoppas att jag vinner, för då har det varit värt besväret att lägga ner all den hrätiden - då var detnågot som låg rätt i tiden. Det var alltså på tiden att någon introducerar de här möjligheterna för stroke-patioenter.

Nu är det gjort och det är exakt 1 månad kvar tills mötet börjar den 27 april Då ska det bli intressant att få hälsa alla 100 deltagna välkomna....

Problemenen i arabvärlden beror på.....läs mer!

Vid ett samtal igår hemma hos familjen Haddad i Irbid i Jordanien deltog ubildningsminister Wajih Oweisss. Förutom att han har studerat i USA och ser ut som en yngre Bill clinton har han oerhört klart för sig varför protesterna finns där i mellanöstern: brist på mänskliga rättigheter. till slut ger människor upp och gör vad som helst för att få sina egna liv berättigarde, säger han. Orsaken att det uppstårnu är att utbildningsnivån har höjts, och att en ny generation håller på att ta över efter de gamla rävarna.

ungen av Jordanien har mycket makt, men han fördelar det på en ny regering plus ett nytillsatt parlament. Den nya regeringens enda ansvar är att få till en ny konstitution som innebär att man får mer pressfrighet och högre löner i staten. Det är ett sätt att bibehålla makten, men också att fördela den på fler. Personkulten till trots - eller tack vare - har kungen en hög status, något som liknar kärlek "We lover our King", men det känns onekligen märkligt med alla porträtta av Hussein, Abdullah och kronprinsen Hussein - överallt.

Fredagarna är bråkiga här i Amman - efter bönen, men allt är välorganiserat och det är inte här problement sitter. Det sitter i två saker: Japans stöd till Jordanien är stort plus att Saudiarabiens susidier är helt nödvädiga. trots det har man ett stort underskott i statsfinansierna. Japan har sina egna problem och Saudi måste stödja sina bröder i besvärligheterna i norra Afrika. Om Jordanien kommer på mellanhand kan mycket ända även här.

En regering här sitter inte länge. Under mina två år till och från Jordanien har det funnits åtminstone fyra utbildningsministrar. Man frågar sig: hur många finns det och vilken kontinitet blir det då. Mitt svar är: skicka hit Stavros och lär dem matte.

Känslan av att göra nytta

Vad är det för mening med olika saker? Man kan inte göra allt för alla, sa Lars-Erik Dahlin i Kristinehamn. Men man kan göra något för någon. som Lana som är 13 år på skolan i Abdoun i Amman. Hon fick ett par glasögon och en kikare och kan med dessa hjälpmedel börja ett nytt liv. Läna punktskriften bakom sig.

Som Daniel Styrenius i Wenmec som kan skapa ett internationellt känt och kompetent verkstadsföretag i Kil.

Båda på sitt sätt. Från var sitt håll. Alla behövs utom de som bara jobbar för sig själv och de sina - som Mohammar Qadaffi. Det kommer inte att gå så bra för honom, emn han verksar skita i det.

Bli inte synskadad om du är anställd i Sverige

För arbetslösa finns Arbetsförmedlingen. Men om du är anställd så finns ingenstans att ta vägen. Jo, du kan få en hjälpmedelsutredning betald av Försäkringskassan i Karlshamn, om du söker själv. Om arbetsgivaren söker så finns ett karensbelopp på 10000 kronor och sedan betalar FK hälften av resten - om det inte handlar om belysning för det ska din arbetsgivare betala.

Så om risken för dålig syn finns i ditt synfält, se till att du har en generös arbetsgivare, som Nacka kommuns skolförvaltning till exempel.

I Danmark, Holland och Norge - för att inte tala om Tyskland - är situationen en helt annan. Där kan man få individuellt anpassad rehabilitering på en profesionell institution som Institutet for blinde og svagsynede (fråga Henrik Persson, ledaren för rehab) och i Norge är det Huseby och i Holland Visio. I Sverige finns det ett antal privata aktörer - som jag själv - eller så byter Arbetsförmeddlingen hatt och kallar sig Arbetslivsresurs och tar betalt mitt i det statliga för sina insatser.

Hur gick så här? Det handlar om 600 personer varje år i vårt land, varav 120 - 130 personer per år i Stockholm Syncentralerna är bra, men de går ju inte längre än till de personliga behoven. De yrkesmässiga får du klara själv mitt i arbetslinjens Sverige. Så kan vi inte ha det. Alla inser att en person som vid 42 års ålder förlorar merparten av sin syn, han eller hon behöver inte bara hjälpmedel. ALLT ändras och de insatserna ingår i ett helhetsperspektiv. Från krisen till introduktionen och anpassningen på den nya eller gamla arbetsplatsen. Back to Basics!

Jimmie har aldrig bott i ett muslimskt land

då skulle han se skillnaden mellan torget i karlstad och Muktar City i Amman. Där - i ett muslimskt land - finns inga starkölsdemoner som antastar folk. Där finns ingen som frågar efter en cigarett på ett hotfullt sätt. Där finns ingen som skulle skrika okvädinsord efter en kvinna. Där finns annat förtryck i familjer och där finns en kvinnosyn som vi ryggar för, men där finns inget öppet förakt för medmänniskor genom alkoholens nedsättande kraft i den muslimska kulturen. och terroristerna är som de outlaws som finns i Hells Angels. De föraktar sin oförmåga att hitta rätt i den egna tillvaron och försöker skapa en egen som vi inte förstår. De drivs av en blandning av eget förakt och förakt för samhället. De borde istället för muslimska terrorister kallas för anarkister.

eller?

Ett år innan tiden går in i en ny period

Det är skönt att inte behöva prestera så mycket man kan innan man dör. Det är den känslan man får när man ser i kalendern att det är nära 64 och ringo Starrs gamla kalssiker. Samtidigt är det mindre i kalendariet. Nu har jag fullt upp den här veckan men nästa är det lite mindre säkert vad jag egentligen ska ta mig till. Jag kanske ska ta mig till något ställe jag inte tänkt mig, men det har jag inte tänkt mig, åtminstone inte ännu.

Jag ska inte trappa ner. Jag ska inte heller trappa upp. jag ska stå kvar här ett tag på den här (för)våningen och se om det är intressant.

Jag fick idag ett meddelande från en klasskamrat ferån Finspång som jobbat på LO och som har samma pensionsavtal som Wanja Lundby vilket innebär att hon redan slutat. Hon tycker att det är så skönt att få fritt disponera sin tid. Det låter skönt, men är det det?

Här på tåget finns det inte många som jag känner, eller rättare sagt som känner igen mig och fortfarande vill hälsa på i mitt liv. Jag är ju så att säga utlämnad till andras goda minne och avsaknad av brist på empati. vilket innebär att de vill hälsa och förälja mig vem de är. Och om du läser det här så ska du veta, att jag gillar det skarpt: att man säger: hej, Krister, dt är Ulf från rotary. Du vet, Ulf Nedéus, den varma och behagliga personen som jag träffade på mitt kontor idag. Han utstrålar inte bara empati utan ännu mer: välvilja. Det är fint.

Å andra sidan gillar jag INTE när människor står och väntar och jag närmar mig dom, för dom vill se när jag upptcäker vem dom är. det gör jag inte, och jag känner mig lika dum som dom borde känna sig själva.

så fick jag det sagt, och snart frå jag träffa mina båda bröder på samma gång. Det är som en högtid i slutet av januari. en underbar tanke att jag snart får träffa Karsten och Peije från apelgatan, Pilängsplan och ....sedan skildes vi åt men vi har alltid haft en stark känsla av broderskap. Det är så himla bra för mig - och för dom.