Sommaren och det bleka minnet av Marit

Om det vore somamr idag skulle jag springa i en timme. Då skulle jag tänka på Marit som föddes idag för 32 år sedan och undra hur hon skulle se ut. Det var sjukvårdens bristande kompetens och klåfingrighet som dödade henne fem dagar efter hennes död. Det vr så det var. Men det har jag inte sagt högt förut men efter 32 år kan man gott kosta på sgi att ge skulden till dem som ska ha den. Förhoppningsivis kan man mer idag än man kunde då.

Snart är det sommar- som i Kalifornien och i Australien. men varför åker man inte dit?

Efter 22 år är det sm vanligt

Jörgen Gustafssn oh jag träffades för 22 år sedan, nästan precis. I Melboune. Nu kom Aneli oc han till Kalrstad och det är skönt att finna att vi kn gra inget oc koppl av tllsammans hela gänget. till och med sva middag.

Idag var också min bta kompis Valer och jag på Naturum i Meriebergsskogen och åt bulle och tg det lugnt. Ha är fyra år stor och expert på bilar, enligt han själv.

Han är col, och jag önkar jag får följa honomlänge.

Jag unrar vad jg gör i morgon.

Stockholm är min stad

Även om jag inte bor i Stockholm så är det min stad. Där kan jag åka t-bana till min fina dotter Eva på Luntmakargatan och därefter gå till Stureplan 3 och möta Johan i det fina huset med de fina människorna. Han var som dom säger i Kristinehamn KRAFTFULLT AVVAKTANDE.

Nästa möte var med ola och också vill sprida ljus över belysning. LJUST OCH BRA är titeln på något vi hoppas kan bli användbart.

När Daniel sedan i Hötorgsskrapan tog emot var energin nästan slut, så jag kunde åka till Kärrtorp och möta min fina dotter Karin och hennes familj. Den 8 februari klockan 18.15 kommer Molly Karlsson Inde att bli en av aktörerna i Boolibompa, och det är början på en lysande bqana som programledare, typ. Under onsdagen blev det hemsidesuppdateringar på den här sidan och det känns som en viktig uppgift om man vill vara intressant och aktuell.

Livet fortsätter även om tågen är försenade och det är svårt att hinna med det man tänkt sig. Men livet får fungera i alla fall och ingen ringde och sa att dom saknade mig...

Så jag kunde se Real Madrid stundtals fönrdras av Barcelona men ändå nå 2-2 i en match mellan två giganter. Underbart i kvällsron att få vara med på Camp NO.

Israel kör svenskt via Adi

Det är roligt att få information från olika delar av världen. Nu har optikern Adi Kramer köpt Multilens-produkter till sin klinik för flera hudnra tusen och har förstås synpunkter på hur de kan utvecklas...

I Amman är det avslutning på kursen i Vision Rehabilitation och jag övnskar att jag varit där på ceremonin. Det är ett 20-tal studenter från kenya, Kongo, Yemen, Palestina och Jordanien som får sina examina och det är Prins Raad som delar ut dem på en fin cemenoi.

Ett projekt i Ungern vore något att starta den 19 januari när även Stella fyller sex år, en flicka full av liv och leklust på Gustavsberg i karlstad - ett barnbarn i tiden. Henne ska vi fira idag.

Liksom förbereda resan till Provence i maj.

Egoismen bygger inte på egna behov

När man blir riktigt djup, så härpå tågetfrån Danmark,då börjar man tänka på att egoistiska människor inte alls behöver vara just egoister bara för att de vill. Det kanske inte är egna behov av att synas och mrkas, utan snarare osäkerhet och brist på empati.

När jag åkte från Köpenhamn i morse så visste jag knappt i vilket håll jag åkte.Menefter40 minuter kom jag till Hillesröd, mitt ilandet söder om gilleleje och Hornbaek. Där finns huvudstadskommunens andrakommunikationscentermed Hans Hansen och en optiker som heter Susanne. Det var namnen jag minns. De är Danmarks första användare av Visio Coach, programmet som kan få dina ögon att röra sig fortare än förr.

Vi får se vad dom köper.

Jag känner mig hemma i Danmark. Där är man som man är och skriver lagar som folk vill ha det. men tanken om att kommunen ska köpa av regionerna är befängd. men det kommer dom säkert att ändra på, för dom är ju danskar.

Det var länge sedan jag orkade

Under hösten var jag i Skottland, Ljungby, Slovenien, Thailand, Taiwan och Jordanien. Om det kan man skriva mycket men det får vänta tills jag har mer inspiration att skriva.

Nu är jag på tåget mellan Kalmar och Köpenhamn. Vi, Jörgen och jag, har sagt hej då till 12 studenter som var hur trevliga och bra och kunniga som helst. Mer sånt.

Vi har också inlett jobbet med att följa upp SE MER-barnen via Johanna Wigren som skagöra ett specialarbete som ska ge oss svar på vad tidig introduktion av hjälpmedel kan betyda.

I Danmark ska jag slå ett slag för stroke, och nu har vi sålt 18 program av VISIO COACH. Ett spännande nytt projekt som kan leda vart som helst. Jag hoppas det innebär att vi säljer 100 program i år, och behovet är mångdubbelt större.

Jag hoppas vi kan ses mer ofta här på bloggen. Och så ska jag försöka lägga in bilder...