Tyska vänner i maj är en glädje

Förra veckan tog jag tåget till Köpenhamn och hastade genom Kongens By och kände p´å förutsättningarna inför SMS-mötet den 4-5 december. Det blir spännande att se hur många det mötet kan locka. Kanske blir det mötet det sista initiativet.

Från Köpenhamn flyger man till Stuttgart på lite drygt en timme och sedan bussen till Tubingen och möte med en tysk-fransk dam i bussen. Hon var virrig men charmig. Struktur och ordning går sämre ihop med charm än tvärtom. Jag fann hotell Hospitz genom att frågamig fram där jag gick genom denna charmiga stad om kvällen. Sedan kom den trevliga professor Susanne Trauzettel Klosinski och vi åt Schwabisk middag och pratade oavbrutet, eftersom vi gillar varandra.

I två dagar följde jag den tyska modellen. De har inga optiker, bara ortoptister och sedan - ingen uppföljning.

Men de har forskning - det har inte vi.

På vägen tillbaka läste jag Johanna Wigrens examensarbete om SE MER för sju år sedan. Det är så man blir rörd sa gubben som täljde slevar...

Och så har vi målat fönster och räcken i Hunnebo när vi inte tagit ränsel och matsäck och gått till badön för att se hur molnen hopar sig.....och nu några timmar senare regnar det.

Här på Amundalsvägen 2 är vi tills jobbet är utfört. Sedan blir det overksamt och vi åker hem.

Utbildning födra behöver kunskaperr att an

Nu ställs kursen i Optometrisk Rheabilitering in i Kalmar. Den skulle då ha genomförts för tioande gången. Ingen llärjunge finns som kan ta över efter Jörgen. Tråkigt. Många års investering i material och metoder kan inte försvinna i intet. Var finns de nya radikala, revolutionärerna och nydanarna. Inte på universiteten i alla fall. Där är man uppfylld av sin egen förträfflighet och har kommit väldigt långt från verklighetens behov. De som behöver kunskapen, de har ingen företrädare verkar det som. Det är alltså för sent att ge upp nu, man måste som innovatör också se till att det skapas fvaraktiga institutioner som kan få generationer att överbrygga sina kunskaper och nå ny amål. Som i Danmarjk, som i Norge, som i Tuebingen. så då åker jag dit, fortsätter där.

Att gå ner i tempo

Det är inte lätt att inse att man nu kan anstränga sig mindre när jag är van att göra flera saker samtidigt. Samtidigt som många i min närhet försöker säga till sig och mig att det inte är så viktigt längre att ha starka drivkrafter mot ett mål. rotary verkar vara en organisation som satsar på BAKTANKE UTAN OMTANKE istället för tvärtom. När man driver något som man tror på så står man hellre vid sidan av och anmärker på det personliga engagemanget än ser att det är SERVICE ABOVE SELF. Processmisstag är allvarligt istället för att se målet med det man vill åstadkomma. Det här är inget som ändrats genom livet - när jag mötte motstånd som basketspelare blev jag ibland utvisad för att jag överreagerad - det är nog detsamma som händer nu.