Sunday, July 22, 2012

Tomas tranströmer

Han jobbade på AMI en gång i tiden. Som jag. Men han jobbade halvtid. Utslaget över ett år kan man bara jobba halvtid. För att inte bli trött på människor. Han tror att han är sig lik på jobbet, utan att ha ambitionen att ha en psykologroll.

På den andra halvtiden är han poet, där han påverkas av att vara psykolog. För att han faktiskt är konstnär och att det är det viktigaste. Och då stöter han på andra verkligheter som har sinne för som enbart tjänsteman. ett intressant dubbelliv. Men poesin blir lidande samtidigt som det är en stimulans.

Det här säger han medan han kunde prata. Nu kan han bara tänka. Och jag undrar om han kan skriva när han inte kan prata. Jag tycker om honom för att han blev härdad av alla problem men behåller det mjuka i sig. Synen på samhället och på människor blev dock pssimistisk när han jobbade med så många människor som har problem.

Han var inte tuff, men han spelade tuff utan att vara det. Men samtidigt vara sig själv.

No comments:

Post a Comment