tag:blogger.com,1999:blog-62624349770324493462024-03-13T15:49:28.368+01:00VISIONS INDE TRAINREFLEKTIONER FRÅN EN EXCENTRISK MAN SOM FÖRSÖKER LÅTA BLI ATT SPÅRA UR SAMTIDIGT SOM MAN MÅSTE HÅLLA RÄTT PÅ TIDENKrister Indehttp://www.blogger.com/profile/02750174454125125317noreply@blogger.comBlogger139125tag:blogger.com,1999:blog-6262434977032449346.post-30730964820380524502013-02-02T16:55:00.000+01:002013-02-02T16:55:18.357+01:00AF för alla - ropen skalla!Genom att Arbetsförmedlingens experter inte kan eller får jobba med personer som inte står under deras beskydd, dvs inte har lönebidrag eller annat stöd, så missar man en viktig del av verksamheten. Man missar att hjälpa människor att behålla sitt arbete, när något otänkbart inträffar. Om man kör lastbild kan det vara svårt att fortsätta köra bil, och då finns det inget rehabiliteringscenter att åka till - man får nöja sig med ett antal besök på syncentralen och hoppas att man bor i Stockholm där det finns gruppverksamheter så man träffar andra i samma situation. Men om man jobbar med kapitalplaeringar på börsen, då behöver man snabbt IT-utrustning som förstorar och optik och syntetiskt tal och....men då får inte AF hjälpa till. Det ä är ett felaktigt och ineffektivt sätt att tänka, att då vända sig till privata företag som vill sälja sina produkter och vänta på att Försäkringskassan i Karlshamn ska fatta beslut om teknik och viss utbildning, men personligt stöd, menorskap och annan insats från dom som kan nåt - det är inte möjligt. Nu får man ta första steget till att slå ihop AF och FK genom att ge Af behörighet att snabbt och effektivt hjälpa alla på arbetsmarknaden och de som vill in på densamma. NU:Krister Indehttp://www.blogger.com/profile/02750174454125125317noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6262434977032449346.post-87393057571629816182012-09-05T20:01:00.001+02:002012-09-05T20:01:07.465+02:00Norska førhållanden ær utan konkurrensEfter fyra dagar i Norge kan man konstatera att hær finns vædret, resurserna och til och med kompetensen. Men vi har mycket att erbjuda varandra.<br />
Idag har jag møtt personer som har en førstært synnedsættning, en medfødd sådan, en førværvad skada efter hjærnoperationer och mycket mer. Men det ær som att cykla, man kan behørska något om man en gång har lært sig hur man gør. Det ær mycket tillfredsstællande att vara en i den hær gruppen. <br />
<br />
Det enda problemet hær ær att maten smakar detsamma, oavsett vilken rætt det ær... men det skulle jag aldrig sæga så någon kunde læsa det: man kan væl uppføra sig. <br />
<br />
Men bara att bygga ut ett center før 112 miljoner før kurser før synskadade - det ær beundransvært. <br />
<br />
Och jag kommer gærna tilbaka på såna hær korta sejourer och njuter av att kunna gøra något før någon, æven om det ær svårt att gøra allt før ala. Krister Indehttp://www.blogger.com/profile/02750174454125125317noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6262434977032449346.post-2808821155969037192012-08-26T20:50:00.000+02:002012-08-26T20:50:02.851+02:00Ordensväsendet tillbaka - NU Tänk att det på allvar finns män som är yngre än jag, fast de egentligen varit äldre hela sitt liv, och som får vara redaktörer för NWTs ledarsidor sedan tolv år och uttrycker ATT DE VILL HA ORDENSVÄSENDET TILLBAKA. mOTIVET SKULLE VARA, ATT MAN DÅ INTE BEHÖVDE BETALA SÅ HÖGA LÖNER. Med en medalj på bröstet nöjer man sig med mindre i plånboken.<br />
<br />
Käre Henrik Barvå med kostym och allt: jag skulle vilja ge dig några råd om hur samspelet mellan människor fungerar. Det är ett slags kemi som inte tar formen av hårdmetall och strumpebandsorden. det är känslor som har med dina egna behov att göra och din egen självförnekelse och svårigheten att komma dina egna känslor nära, som gör att du tror att medaljer för goda gärningar skulle spela roll. Du kanske inte kännerPontus Schultz, men han har lämnat oss i djup sorg. En ung man som var chefredaktör för Veckans Affärer och ordförande för reklamtidningen Resumé. Jag känner honom inte heller. Men han dör i en cykeltävling i Alperna! Han är aktiv, cyklar för att han tror att det är det som är livet. Upplever naturen, medtavlarna och ungdomen i en sport han älskar. Han uppträder inte i kostym och är svulstigt rättrådig. Och så dör han....men den vi älskar och är aktiv och vågar drabbas ofta före dem som vill ha sina privilegier tillbaka. Det man skriver på NWTs ledarsidor läser inte människor, för då skulle inte tidningen komma ut. Man skulle inte står ut med Henrik Barvå och gullan Lindblads otidsenligheter. För det de skriver, så tänker väldigt få. Det är så långt från Nya moderaterna och det moderna sättet att tänka. Till Barvå vill jag säga: läs Röde Orm, det är en fantastisk skildring av hur det skulle kunna vara i Svierige idag om man är riktigt konservativ. Underhållande men barbariskt. Krister Indehttp://www.blogger.com/profile/02750174454125125317noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6262434977032449346.post-68412808292548077482012-07-25T15:02:00.002+02:002012-07-25T15:02:36.646+02:00Manetfritt och soligt i kylanNu är vsommaren här.Äntligen ser man den blå himmel som beskrivs i boken Se dåligt må bra. Nu strålar D-vitaminerna mot oss, och samma inspiration får man om man träffar kamrater från sin ungdom. Bosse, stridspilot- och vi fick fyra timmar för att rekapituler aett helt liv. Han har flugit Hercules och jag har slugit lufthansa, typ. Väldigt trevligt med nostalgi.<br />
<br />
Ikväll blir det räkfrossa med okända människor från sina lyxhålor i Ulebergshamn. Same same but different. Inte smma nostalgi, men med solens hjälp och det glittrande havet så är det säkert en fin stund.Krister Indehttp://www.blogger.com/profile/02750174454125125317noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6262434977032449346.post-85947504472758970882012-07-25T14:59:00.001+02:002012-07-25T14:59:17.559+02:00Manetfritt och soligt i kylanKrister Indehttp://www.blogger.com/profile/02750174454125125317noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6262434977032449346.post-34255791101647630432012-07-23T21:58:00.001+02:002012-07-23T21:58:38.854+02:00Valön och Hjalmars BryggaIdag skrev Lynley Hood från Nya Zeeland och ville göra en egen version av Se dåligt Må bra. Det kändes bra. vi bestämde också möte nästa måndag med Moa och Hampus, coh så gick vi i blåsten på Valön med storm i luften och lugn i sinnet. För att fullborda lyckan gick vi till skoaffären i Hamburgsund och förstärkte våra läster med blåvita skor. Curre som är mycket äldre än jag (sex dagar) behövde bara 43 medan jag köpte exakt likadana men i nummer 44.... Sedan blev det torsk på Hjälmars Brygga och hemfärd med lena Gummelius - granntant i Ulebetgshamn - med glassslisk hängande i våra mungipor från Pipers Glace. Underbart.<br />
<br />
Men att Lynley Hood, robins moster i New Zeeland skulle skriva just idag, det var fint Men inte lika gott som glassen från Ppers..Krister Indehttp://www.blogger.com/profile/02750174454125125317noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6262434977032449346.post-9473721865955183462012-07-22T18:23:00.001+02:002012-07-22T18:23:42.816+02:00Tomas tranströmerHan jobbade på AMI en gång i tiden. Som jag. Men han jobbade halvtid. Utslaget över ett år kan man bara jobba halvtid. För att inte bli trött på människor. Han tror att han är sig lik på jobbet, utan att ha ambitionen att ha en psykologroll.<br />
<br />
På den andra halvtiden är han poet, där han påverkas av att vara psykolog. För att han faktiskt är konstnär och att det är det viktigaste. Och då stöter han på andra verkligheter som har sinne för som enbart tjänsteman. ett intressant dubbelliv. Men poesin blir lidande samtidigt som det är en stimulans.<br />
<br />
Det här säger han medan han kunde prata. Nu kan han bara tänka. Och jag undrar om han kan skriva när han inte kan prata. Jag tycker om honom för att han blev härdad av alla problem men behåller det mjuka i sig. Synen på samhället och på människor blev dock pssimistisk när han jobbade med så många människor som har problem.<br />
<br />
Han var inte tuff, men han spelade tuff utan att vara det. Men samtidigt vara sig själv.Krister Indehttp://www.blogger.com/profile/02750174454125125317noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6262434977032449346.post-37866241324279409252012-07-04T22:38:00.001+02:002012-07-04T22:38:09.268+02:00En dag på västkustenRäcket är målat. Kardemummakakan uppäten med utsikt över västerhavet. Fönstren haf fått den sista behandlingen. Hunnebostrand var som en dröm ikväll. 23 grader varmt. Solen gick ner med två extrasolar vid sidan om stackmolnet. Livstid av Liza Marklund hade som väntat ett lyckligt slut efter dramat i skogarna utanför Garphyttan. Nu vill vi åka till engelska sydkusten. Kaffet smakade förresten extra gott eftersom det i morse gick att sitta på verandan för första gången i år. Nu är det spännande att se om det gäller även i morgon. Så mycket spänning som man behöver i ett land som inte är som Syrien, allt tack vare Allah.<br />
<br />
god natt.Krister Indehttp://www.blogger.com/profile/02750174454125125317noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6262434977032449346.post-30474307141337649792012-07-03T10:28:00.001+02:002012-07-03T10:28:44.449+02:00Anders Edwardsson minskar upplagorna dramatisktOm du läser ledarsidorna i NWT som är Sveriges mörkblåaste tidning, så kommer du inte fortsätta prenumerera på tidningen. Anders Edwardsson kallas historiker, men eftersom han saknar empati så gillar han inte att man tar hand om varandra. Han gillar inte Obamas Care som gör så att 30 miljoner amerikaner får sjukvård, och han gillar inte landstingen som på ett solidariskt sätt organiserar sjukvården i landt. Han vill också gå tillbaka till folkskolan och börja dela upp mänskligheten som vi gjorde förr. En sann konservativ person som har all heder av att han säkert var farbror redan i gymnasiet och tyckte de som ägnade sig åt idrott, kärlek och äkta medmänsklighet var nördar. Fast egentligen har han nog varit nörd själv sedan fornminnena skapades. det är underhållande att läsa hur han vill införa GAMLA Moderaterna, och när man pratar med Nya Moderater om honom så säger man (eller vad man kallar kvinnor i gemen) att det var Nya Moderaterna man blev medlem i. Inte i Edwardssons bakåtsträveri. Lars Svensson som är styrelsemedlem i NWT-koncernen hade härförleden samma åsikt på tåget till Karlstad. Den allmänborgerliga medmänskligheten är mer sympatisk än Edwardssons egna bätre-förr-litanior. Men han röner inten kritik, för ingen läser det på allvar. Han är en parodi, men hur kan NWT aktivt vilja minska sina upplagor?Krister Indehttp://www.blogger.com/profile/02750174454125125317noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6262434977032449346.post-59412397385542429372012-07-01T17:43:00.002+02:002012-07-01T17:43:28.429+02:00Mia är kinesiska men har inte bott i Sverige så läge så hon fått några menPå bussen mellan Göteborg och trollhättan - efter en utbildningsdag vid syncentralen i Göteborg (Sveriges första) - träffade jag Mia från Shanghai. Hon trodde ine att någon blev mördad av soldater vid Himmelska Fridens torg 1989 och att de filmer som spridits runt världen är fejkade. 24 år gammal är hon förundrad över att man i Sverige kan ha vänner som man inte har någon nytta av här. Hon är också medlem av kommunistpartiet för då är alla vägar öppna...<br />
<br />
Om jag hade berättat det för någon som hade en skinnpaj som det stod MAKE LOVE NOT WAR på ryggen och som var ung på 70-talet hade vederbörande fnyst och sagt att sådana människor finns inte. Rapport från en kinesisk by av Jan Myrdal pratade inte om socilogiska experiment att hon, Mia, självklart ensamt barn inte skulle få en storebror som hon önskade sig....verkligheten överträffar sig själv, och nu kan hon åka hem till Kina och söka jobb på IKEAför hon pratar nästan svenska. Hennes pojkvän är inte aktuell enligt hennes mor, för han kan ju inte kinesiska. Han kan dock vara soldat i Afganistan utan att kunna språket.Krister Indehttp://www.blogger.com/profile/02750174454125125317noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6262434977032449346.post-26104175192175220162012-06-24T19:12:00.003+02:002012-06-24T19:12:32.151+02:00Midsoomargörnska och allt man kan önskaMitt i grönskan så utspelar sig ett intressant scenario. Universitetet i Stockholm har varit kraftfullt avvaktande till att agera för att ge marknaden för synskadade en riktig och uthållig utbildning. Då åkte jag till Norge och frågade två kvinnor som är riktigt aktiva, trots att en av dem är professor. Nu är dom klara att sätta igång och utveckla en Nordisk utbildning inom synpedagogoik och synrehabilitering som är värd namnet. Hur jag som inte har titeln doktor kan få vara med är outgrundligt, men det handlar inte om grader i helvetet heller. Det handlar om engagemang, uthållighet och att tro på det man gör och hålla en rak linje in i framtiden där kunniga, utbildade och empatiska människor kan gör4a saker som de också kan utvärdera och utveckla så att resten av världen kan respktera det de gör. Det kan ske i Kongsberg med hjälp av Rigmor Baraas och Vibeke Sundling. Det ror jag på för trötta och högtravande akademiker till trots - man måste också visa vilja och vänlig förståelse för människors problem i verkligheten. Inte bara stoltsera med publikationer i en trängre krets.Krister Indehttp://www.blogger.com/profile/02750174454125125317noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6262434977032449346.post-65593192254531170232012-06-14T10:29:00.002+02:002012-06-14T10:29:32.272+02:00Fyller bäst som fyller sistIgår ringde Monica från Skåne och var förvånad över att jag kandiderade till SRFs styrelse, men att jag varken var kvinna eller flerhandikappad så det var ingen chans för mig. så jag får vara med i Eye Society istället som håller på med min diagnos. En fin grej tycker jag, bara man inte tror för mycket på hälsokost utan tar sig an orsakerna och inte humbuggeri. Men man måste ju kolla av alla irrgångar innan man kan hitta ut.<br />
<br />
Utbidlning för professionella är en intressant fråga. Nu har jag satt bollen i rullning utan att någon gett mig uppdraget. Men jag vill inte att det här ska dö sotdöden och därför måste universitetens fullkomlighetsmakeri kompletteras med eldsjälar. Så länge jag brinner kommer jag att driva på. Implementera kallar jag det för att vara lika fin semantiskt som de som har fast inkomst från universiteten. Frågan är hur många där inne som driver verksamheten för oss här ute? Kunskap är aldrig tung att bära, men dumhet är ett ok som man ska kasta av sig. Och retad blir jag när det vi byggt upp raseras. <br />
<br />
Sommaren är dock alldeles för fin och skör för att förgöra ett gott sinnelag. Njuter av att bara gå utanför dörren och sätta mig på cykeln och åka till Norge för att fullborda SMS....Krister Indehttp://www.blogger.com/profile/02750174454125125317noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6262434977032449346.post-45063929073400809662012-06-11T14:55:00.000+02:002012-06-11T14:55:22.272+02:00Inde-pendent kostyar påjAG FÖRSTÅR ALLA SOM INTE HAR KÖRKORT ATT FÖRLUSTEN AV DENNA LEGITIMATION ÄR SVÅR. mEN JAG SÄGER OFTA KÄCKT, ATT JAG HAR NU KLARAT AV ATT ÅKA FRÅN GLESBYGDEN I bOHUSLÄN TILL STORSTADEN I ÖSTER STRAX SÖDER OM uPPSALA. uTAN ATT KÖRA BIL. Men huh så tråkigt det är. Att byta i HLLINDEN, mUNKEDAL, uDDEVALLA OCH hERRLJUNGA - INNAN MAN ÄNTLIGEN ÅTERSER CIVILISATIONEN PÅ ETT x2000. dÄR KAN MAN KOPPLA UPP SIG, KOPPLA AV OCH KOPPLA UPP SIG. mEN JAG KLARADE DET - ATT GÅ DE TVÅ KILOMETRARNA TILL BUSSHÅLLPLATSEN I hUNNEBO, SOM SKULLE HA HETAT Resecenter om det hade legat i en större stad. Men funktionen är densamma.<br />
<br />
Tack kära generationer före mig som såg till att vi inte behövde leva som stenhuggare och fiskare i Bohuslän. Hårt - tungt - och isolerande. Kommunik är dagens ledord, och man kan som landshövdingen Lars Bäckström hylla de gamla stenhuggarna vid invigningen i lördags av Skulpturparken utmed havet. Men vi vill inte tillbaka dit. Aldrig i helvete - för det var det. Fråga Eber som bodde i vårt hus varför han blev knäpp. Han högg i sten - för mycket.Krister Indehttp://www.blogger.com/profile/02750174454125125317noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6262434977032449346.post-62590111893386596432012-06-06T19:26:00.001+02:002012-06-06T19:26:25.514+02:00Tåg vid tåg jag tåg varthelst jag tågNu är lugnet här. Nationaldag och barnbarnen har gått hem till sina kompisar på gården. Morfar har inget att sätta emot. Plus att man blir trött av att resa.<br />
Måndag den 29: Lars-Åkes hus är en fin känsla av praktiskt och snyggt och Ann-Kristin och han har en egen värld som verkat gått i lås i Mönsterås. Alltid kul att återse människor som betytt mycket i livet.<br />
Tisdag: Johanna min examensarbetare som jag följt i tre månader klarade sig galant vid sin prestation, men oj vad mycket begåvning det finns i Kalmar som nu kommer ut i vårlden, landet.<br />
Onsdag: Kära Gunilla - jag ska följa dig på vägen och känna hur du har det och förmå dig att känna att det här - det är också du. Sedan tåget till Borås och en tur i stan som fortfarande är kompakt, tryggt och ett arkitektoniskt mästerverk. Särskilt torget.<br />
Torsdag: Fristads folkhögskola inbjuder 28 personer från halva landet, och jag ska få dem att skratta, förstå och bli motiverade. En känsla av fullkomlig lycka infinner sig inte, men jag gjorde mitt dagsverke.<br />
Via Göteborg: Att ta fel vid Götatunneln kan kosta mycket tid, typ 45 minuter, men hon som körde har gett mig ett fint uppdrag. Då får man inte klaga och på det nya tåget satt Per Andersson och Lars Svensson. Två anonyma namn som har viktiga uppgifter. Tom Lars Svensson i NWTs styrelse klarade av att vara tveksam till Anders Edwardsson som är helt osannolik.<br />
Fredag: tåg till Stockholm och Niklas och robert högtidsdagar. Grattis grabbar och tack för en trevlig fest med många kära släktingar. Särskilt då Anna-Lena och Sven-Olof som körde oss ända in till receptionen i ett kallt, regnigt och obehagligt Stockholm<br />
Lördag: Marathon - nej tack. Vi åker hem ett par timmar tidigare efter trevlig stund hos Eva och Mattias.<br />
söndag: till Oslo och lugn kväll på Operans restaurang. Utsktsfullt, vitt och marmormassivt.<br />
MÅndag: tidigt tåg till Kongsberg där jag inte varit sedan 1965då Lena Tomasson och jag var där. Nu blev det intensivare med Rigmor och Vibeke. Det ska bli intressant att följa det intensiva mötets fortsättning.<br />
Tisdag: till Södertälje med seg kropp och slitet sinne. Men Janne stod där och väntade och de 28 heminstruktörerna var så fina i sina röda ambitioner och blå ögon vars öron lyssnade och kanske kan någon höja sig från sin vanliga tillvaro.<br />
Onsdag: Nationaldag i Museiparken där det bara var pensionärer så vi stack till Mariebergsskogen där det regnade. Grillen funkar bäst hemma! Tack för ni åt Stella och Valter.Krister Indehttp://www.blogger.com/profile/02750174454125125317noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6262434977032449346.post-15459668097712298812012-05-19T21:45:00.000+02:002012-05-19T21:51:57.237+02:00Tyska vänner i maj är en glädjeFörra veckan tog jag tåget till Köpenhamn och hastade genom Kongens By och kände p´å förutsättningarna inför SMS-mötet den 4-5 december. Det blir spännande att se hur många det mötet kan locka. Kanske blir det mötet det sista initiativet. <br />
<br />
Från Köpenhamn flyger man till Stuttgart på lite drygt en timme och sedan bussen till Tubingen och möte med en tysk-fransk dam i bussen. Hon var virrig men charmig. Struktur och ordning går sämre ihop med charm än tvärtom. Jag fann hotell Hospitz genom att frågamig fram där jag gick genom denna charmiga stad om kvällen. Sedan kom den trevliga professor Susanne Trauzettel Klosinski och vi åt Schwabisk middag och pratade oavbrutet, eftersom vi gillar varandra. <br />
<br />
I två dagar följde jag den tyska modellen. De har inga optiker, bara ortoptister och sedan - ingen uppföljning. <br />
<br />
Men de har forskning - det har inte vi. <br />
<br />
På vägen tillbaka läste jag Johanna Wigrens examensarbete om SE MER för sju år sedan. Det är så man blir rörd sa gubben som täljde slevar...<br />
<br />
Och så har vi målat fönster och räcken i Hunnebo när vi inte tagit ränsel och matsäck och gått till badön för att se hur molnen hopar sig.....och nu några timmar senare regnar det.<br />
<br />
Här på Amundalsvägen 2 är vi tills jobbet är utfört. Sedan blir det overksamt och vi åker hem.Krister Indehttp://www.blogger.com/profile/02750174454125125317noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6262434977032449346.post-36103648339278582652012-05-08T09:50:00.000+02:002012-05-08T09:50:01.996+02:00Utbildning födra behöver kunskaperr att anNu ställs kursen i Optometrisk Rheabilitering in i Kalmar. Den skulle då ha genomförts för tioande gången. Ingen llärjunge finns som kan ta över efter Jörgen. Tråkigt. Många års investering i material och metoder kan inte försvinna i intet. Var finns de nya radikala, revolutionärerna och nydanarna. Inte på universiteten i alla fall. Där är man uppfylld av sin egen förträfflighet och har kommit väldigt långt från verklighetens behov. De som behöver kunskapen, de har ingen företrädare verkar det som. Det är alltså för sent att ge upp nu, man måste som innovatör också se till att det skapas fvaraktiga institutioner som kan få generationer att överbrygga sina kunskaper och nå ny amål. Som i Danmarjk, som i Norge, som i Tuebingen. så då åker jag dit, fortsätter där.Krister Indehttp://www.blogger.com/profile/02750174454125125317noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6262434977032449346.post-31520931130427176412012-05-03T08:43:00.002+02:002012-05-03T08:43:40.171+02:00Att gå ner i tempoDet är inte lätt att inse att man nu kan anstränga sig mindre när jag är van att göra flera saker samtidigt. Samtidigt som många i min närhet försöker säga till sig och mig att det inte är så viktigt längre att ha starka drivkrafter mot ett mål. rotary verkar vara en organisation som satsar på BAKTANKE UTAN OMTANKE istället för tvärtom. När man driver något som man tror på så står man hellre vid sidan av och anmärker på det personliga engagemanget än ser att det är SERVICE ABOVE SELF. Processmisstag är allvarligt istället för att se målet med det man vill åstadkomma. Det här är inget som ändrats genom livet - när jag mötte motstånd som basketspelare blev jag ibland utvisad för att jag överreagerad - det är nog detsamma som händer nu.Krister Indehttp://www.blogger.com/profile/02750174454125125317noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6262434977032449346.post-18509845088128703152012-04-27T15:17:00.001+02:002012-04-27T15:17:39.092+02:00Folkhögskolan HagabergI förrgår var jag på Gahabergs folkhögskola. Anders Claesson var kvar men ny var Janne Eidvall. Han trampar nu i spår från lARS-eRIK lEDUNG OCH HON SOM HADE adl I uPPSALA SOM VAR SÅ HIMLA SNYGG FAST JAG INTE HADE TID ATT RKTIT BETRAKTA HENNE DÅ. var ju mitt uppe i mig själv. Men det finns inte tilräckligt med människor sm är på kurserna. i måste bevara denna salvelse för själen. Gör det SRF, det är det enda so är värt någoty just nu.<br />
<br />
Och så pratade jag med Kjell Ohlsson idag. Han som slåss för att även de som har synproblem ska kunna få behålla körkortet. Absolut worth fithting for. Det ska blir roligt att följa onom och kanske slå följe med honom.<br />
Vi ses efter Valborg.Krister Indehttp://www.blogger.com/profile/02750174454125125317noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6262434977032449346.post-53631908059921820952012-04-18T12:02:00.003+02:002012-04-18T12:02:44.255+02:00Sista kursen?36 sökande till kursen i Kalmar - Optometrisk Rehabilitering. Det är 10:e gången som kursen skulle genomföras - och fortfarande finns intresse. Detär väldigt hedrande.<br />
<br />
Och ännu mer spännande är att se hur många som kommer till det andra symposiet om SMS, Syn Med Stroke i Köpenhamn den 4-5 december. Något att jobbna med under hela året!Krister Indehttp://www.blogger.com/profile/02750174454125125317noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6262434977032449346.post-70744373144580994902012-04-16T13:20:00.002+02:002012-04-16T13:20:15.409+02:00Barn och blommorLördagsbesöket hemma hos Stina i Väse och med de två barnbarnen Stella opch Valter kommer gå till histoiren. Hunden Kurt sprang efter pinnar i en timme och hästarna buffade på oss så vi blev imponerade. Hemma hos Lennart och Gunilla kunde vi se hur boarder collies spelade basket och lammen inte tystnat. Ankorna bajsade mer än Biss och Kajs och hönsen värpte fyra ägg åt oss. En vårdag som rörde oss som inser att livets meinging inte är att föräka sitt kapital utan att samla på upplevelser utan internränta. Det var en dag som Allah kommer att minnas - fast värmen inte kom i sin fulla kraft. Vi väntar ett tag till med att berätta om den möjligheten. <br />
<br />Krister Indehttp://www.blogger.com/profile/02750174454125125317noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6262434977032449346.post-52893527913377523472012-04-13T13:24:00.000+02:002012-04-13T13:24:08.516+02:00Recension Bengt Lindqvistis bokVar det bättre förr, Bent Lindqvist?
Utan att kunna läsa svartskrift är Bengt Lindqvist mycket påläst i sin bok Blindstyre. Det märkliga är dock att han då inte i tid har fått information om att bokens titel redan finns i Täppas Fogelbergs unika version. Täppas bok handlar om hur han snubblar omkring i sökandet efter möjligheten att leva vidare trots den förlust han är mitt uppe i. En mänsklig betraktelse av sig själv som är nära, känslosam och stark. Att stjäla den titeln och skriva om sig själv som en stark, okuvligt politiskt driven person gör att boken saknar ett eget anslag. Men om man tolkar om titeln, att det är samma ord, men att det handlar om att Bengt genom sitt styre som blind ändå lyckats skapa förändring. Då blir det i viss mån motiverat att stjäla en redan använd titel, men inte förlåtligt.
Bengt har alltid var en förebild, samtidigt som han är en ensam kraft i mörkret och när jag läser och läser om alla dessa politiska manifestationer, så undrar jag – var finns hans lärjungar, hans elever i den skola han beskriver? Han är en politisk kraft och hävdar sin oerhört vänsterinriktade socialdemokrati mitt i en värld där han företräder politiskt obundna organisationer – det är intressant i ett retrospektivt perspektiv. Han förfäktar kraftfullt att kommersialiseringen slår fel, att allt ska drivas, finansieras och utvecklas i samhällets regi. Han har måhända rätt i det att allt måste betalas med pengar nuförtiden och att ekonomismen styr för mycket.
Men vad gör man då – man kan ju inte bara säga att det var bättre förr – finns det inga principer som kan tillämpas då från politiskt håll, mer än fördöma? Ibland kan det ju också vara svårt att förstå att det privata initiativet skulle vara så korrupt som Bengt beskriver det – men hur kontrollerar man avarterna? Hur kan politikerna styra de engagerade entreprenörerna och stoppa de giriga direktörerna på Caymanöarna? Det finns det inga svar på i en ensidig politisk hållning. Varför är min kusins privata dagis i Uppsala så populärt jämfört med kommunens egen verksamhet? Kan inte själva alternativen i sig spela en roll?
De sista avsnitten i boken är de jag förväntade mig och satt och väntade på medan inläsaren malde på – och det måste jag erkänna – inte de långa avsnitten om den politiska tuppfäktningen inom regeringen och att så många av nederlagen uppfattades som personliga nederlag för Bengt själv. Måste man ta ett politiskt arbete så personligt i alla dess ändar. Jag trodde politiker var som boxare som kunde gå in i en fight och sedan, när gonggongen går, gå och fika ihop?
Det intressanta är för en person som ser dåligt att inte arbeta med sitt eget problem. I barnomsorgen så fick Bengt en värdig motståndare i Göran Persson, och den personkemin verkar inte vara så stark eftersom Göran Persson gjorde som han ville och spelade bakom ryggen så att ingen såg, utom Bengt. I maktens korridorer hade det varit intressant beskrivningar av fler sådana dueller – istället för förhärligandet av de vi redan känner som de ärbara.
Att skriva och skriva konventioner och dokument och ett samhälle för alla präglar mycket av boken, samtidigt som samhällsutvecklingen springer fortare än särintressena hinner med. Varför blir det så? Är det bara borgarnas fel, är den fråga jag ställer mig när jag läser, och i Bengts bok låter det så, även om Bengt Westerberg från godkänt. Men han verkar vara den ende.
I mitt arbete i Jordanien så fann jag till min förvåning att man bildat en egen horisontell organisation på högsta nivå. Den kallas The Higher Council of the Affairs of the Disabled. Varför då? Jo, säger prins Raad Zeid, det var en svensk man här som vi uppskattade mycket. Det var förstås Bengt Lindqvist som hade varit där och gjort skillnad. Medan CBM och de andra välgörenhetsivrarna har varit där i många år och spenderat miljoner utan att göra skillnad.
I boken framgår att livet var bäst i början av 80-talet. Då fanns det pengar i organisationerna, då var handikapprörelsen samlad och då kändes solidaritet som relevant. Men det svåra är ju att hålla kvar den känslan när kriserna kommer. Mycket av de pengar som Försäkringskassan, AMS och Hjälpmedelsinstitutet hade till olika definierade handikappgrupper används idag generellt för alla sjukskrivna som behöver rehabilitering. HI jobbar med Teknik för äldre, som om det var en handikappgrupp… och flera av de här stölderna av öronmärkta pengar får ske utan handikapporganisationernas invändningar. Som Bengt påpekar, så är inte kontakterna med de makthavande alls på samma nivå idag som då. Varför finns det inga som Bengt idag och varför är barrikaderna rivna? Det är bokens stora fråga, och den är onekligen intressant.
Det här är en lärobok för de riktigt intresserade av den utveckling som Bengt beskriver och som han varit en så stor del av själv. Politik är tungt och kräver otroligt mycket timmar och ofta utan att det blir något konkret på kort sikt. Och så kommer det en ny samhällsutveckling som gör handikapporganisationernas kanslichefer till profeter och myndigheterna till beställare av tjänster för människor vars behov måste beslutas av Försäkringskassan i Karlshamn…
Bengt Lindqvist är självklart en förebild för många, och han har fått mycket personlig cred för sina insatser. Han har arbetat i olika kollektiv, och det är intressant att läsa hur mycket enklare det är att vara minister än att sitta själv och skriva i ett rum på SRF efter ministertiden. Han frågar sig i boken om varför han som rödvänster kallas ärkekonservativ samtidigt som han beskriver lyckan av pompan när han blir hedersdoktor. Det är mänskligt förstås och det är också det som gör boken så intressant – jaget i förhållande till idealen och samhällsutvecklingen.
Bokens uppläggning är intressant, när den börjar med hur det gick till när Bengt blev minister. Det här kan bli lika bra som ”Flickan under gatan” av Roslund och Hellström, tänker jag, och läser vidare. Men de tunga avsnitten om alla utredningar är en dramatik för de insatta och inte förrän han kommer till Yttre Mongoliet eller i andra sammanhang visar humör och känsla blir det kött och blod igen.
Den här boken är en lärobok om dåtiden och ett tidsdokument och skulle kunna användas av HSO, SRF och andra grupper om vilka nya och alternativa påverkansmetoder som ska användas nu när vi har fått kommersialisering – eller privat verksamhet – och stöld av öronmärkta medel till funktionshindrade. Det skulle behövas en modern Bengt Lindqvist som var beredd att offra ett liv för att sedan kunna hamna vid havet och fundera på hur det blev medan skägget vitnar.
Att Bengt under åren blivit mer vänster än Stefan Löfven behövs ingen djup politisk insikt för att förstå – frågan är vad det tjänar till när vi nu måste hitta strategier för att ta och få makten över våra egna liv. SRF kan skriva det som slogan vid kongressen i höstas men det krävs moderna Bengt Lindqvist-människor som kan skapa den förändringen. Var finns dom? Eller kan det vara så att många som numera fungerar i olika roller i samhället tack vare goda insatser av samhällets utförare inte längre känner igen oss i våra företrädare i SRF andra organisationer för ”handikappade”? En sak vet vi – att utvecklingen har kommit för att stanna och att vi inte kan gå tillbaka till den tid som flytt. Men initiativet måste återtas - annars är alla rättigheter i konventionerna från som uppnåtts bara papperstigrar från förr. Så får det ju inte bli. Det vore att missakta mycket av det som Bengt och många andra uppammat genom åren.Krister Indehttp://www.blogger.com/profile/02750174454125125317noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6262434977032449346.post-38761350013107570552012-04-11T11:16:00.002+02:002012-04-11T11:37:16.576+02:00Bengt Lidqvit är omedvetet ounderhållanmdeFinns det ingen som kunde hjälpt Bengt Lindqvist att rdigera i hans bok Blindstyre? Dels var titeln stulen frånTäppas Fogelberg som skrev ett mycket mer personligt epos om sina förluster, medan Bengt som pionjär gick från att få en bandspelare av kykan till att värja sig mot all välgörenhet. Så otroligt mycket han måste ha jobbat för att kompensera sina brister synmäsigt. Men vad jobbigt det måste ha varit. Han ha ju alltid varit lik AlexanderSolsjenitjin men att han dessutom ofattades av det hatiska uttrycket mot det privata, det kommersie - det hade jag inte föstått. Han sa en gång när jag mötte honom att hn var mer vänster än förr, men att det skulle ta sig uttryck i att kala alla över en kam som driver privat omsorg för stråtrövare, det är magstarkt. Det är rentav olämöligt eftersom det fns människor som fungerar bättre med eget inflytande än med andras. Att ha politiker som styre - med och utan blindstyre - i ditt liv som har Bengts åsikter kan inte vara lätt. Anars har ju många av de gamla sossarna somTomas Bodström, Mona Sahlin och Göran Persson blivit kapitalister och stråtrövare och driver egna företag - men inte Bengt Lindqvist. Jag tror på att man ska ha god kontroll över det offentliga men att släppa in äkta entreprenörer. Att man ska utreda det man i England kallar non-profit-enterprising och göra något åt det. Jag undrar hur många olika pensioner Bengt själv uppbär oc om det är ett slags stråtröveri - eller bara en beskärd del från det allmänna?Krister Indehttp://www.blogger.com/profile/02750174454125125317noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6262434977032449346.post-33918506093390951252012-03-23T17:54:00.002+01:002012-03-23T17:58:56.191+01:00RP-dagen ingen PRDet finns olika sätt att beskriva en negativ egenskap. Den ena är att säga: jag är sjuk, alltså finns jag. Den andra är att beskriva en negativ egenskap som en del av något större. Då kan man säga, att jag ser dåligt men jag klarar mig och mår bra.<br /><br />Den nya boken om RP beskrevs på dagen som FFS anordnade och min bild var att man kallar sig Retiniker, som vore man präglad helt av sin sjukdom. Man pratar om att man gör karriär, men man jobbar ändå bara halvtid...<br /><br />Det är möjligen PR för RP-sjukdomen, men det är inte PR för människorna som har sjukdomen. RP-föreningens syfte är ju att stödja forskning, men min bild av att stödja varandra - den är inte att man är ett gäng olycksbröder och -systrar. Det ska vara att stödja vrandra så att man klarar sig därute. För där är det kallt nog ändå. Men man har all anledning att vara med tack vare de oändliga insatser som finns att tillgå i det land som man ska bo i om man ser dåligt. eller hur?Krister Indehttp://www.blogger.com/profile/02750174454125125317noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6262434977032449346.post-75796766841322265762012-03-18T17:12:00.002+01:002012-03-18T17:19:43.758+01:00När man inte kan åka til något itressant i BirminghamNu hade Macular Disease Society i England bjudit in mig under beteckningen "international pioneer" för att jag skulle prata om Ec centric Viewing an Steady Eye Technique. Då vaknr jag på Park Inn Hotel i Köpenhamn innan jag ska åka och mår skit. Magens innehåll tar sig ut allavägar och på ett tidigt stadium sa jag att det här verkar inte bra. No good. <br /> Så jag ställde in. Och nu, nu när jag är frsk så känns det kymigt, men ännu kymigare var det att ta sig till Kastrup Airport och flyga med skakigha ben. Så det får bli en annan gån. Jag hann i alla fall träffa unga optikerstudenten Johanna Wigren och senioren Bodil Jönsson. Från båda horisonterna kan man bli inspirerad. Det nya fräscha mot det äldre kontemplativa. Det som ska ersätta med det som ska rsätta. Altid något att lära av en resa. Livets resa fortsätter med att få glada goda besked av Lasse som minsann inte barakan göra julkorv, utan även av svåger Magnus och hans Gittan. En lång tid i parallella liv gör att man kan se hur det går, hur det utve klas oc h mognar. Intressant. <br /> Framför allt är det skönt att man inte telnar. Tyckerman inte om att åka sdor så kan man boka biljettertill Malga. Det gjorde vi och i framtiden får vi se hur det går. Det är desom ingår så länge mn lever, men det gäller oks att hålla sig levande. Niha! vilken fin enmilavandrin vi hade idag i Skutberget, och kffet på altanen, bilrengöringen och alt annat som är så fint när man är två stärkta vänner som får förmånen att leva tillsammans. Sida vid sida.Krister Indehttp://www.blogger.com/profile/02750174454125125317noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6262434977032449346.post-67557437093486770252012-01-30T16:05:00.002+01:002012-01-30T16:08:35.993+01:00Sommaren och det bleka minnet av MaritOm det vore somamr idag skulle jag springa i en timme. Då skulle jag tänka på Marit som föddes idag för 32 år sedan och undra hur hon skulle se ut. Det var sjukvårdens bristande kompetens och klåfingrighet som dödade henne fem dagar efter hennes död. Det vr så det var. Men det har jag inte sagt högt förut men efter 32 år kan man gott kosta på sgi att ge skulden till dem som ska ha den. Förhoppningsivis kan man mer idag än man kunde då.<br /><br />Snart är det sommar- som i Kalifornien och i Australien. men varför åker man inte dit?Krister Indehttp://www.blogger.com/profile/02750174454125125317noreply@blogger.com0