RP-dagen ingen PR

Det finns olika sätt att beskriva en negativ egenskap. Den ena är att säga: jag är sjuk, alltså finns jag. Den andra är att beskriva en negativ egenskap som en del av något större. Då kan man säga, att jag ser dåligt men jag klarar mig och mår bra.

Den nya boken om RP beskrevs på dagen som FFS anordnade och min bild var att man kallar sig Retiniker, som vore man präglad helt av sin sjukdom. Man pratar om att man gör karriär, men man jobbar ändå bara halvtid...

Det är möjligen PR för RP-sjukdomen, men det är inte PR för människorna som har sjukdomen. RP-föreningens syfte är ju att stödja forskning, men min bild av att stödja varandra - den är inte att man är ett gäng olycksbröder och -systrar. Det ska vara att stödja vrandra så att man klarar sig därute. För där är det kallt nog ändå. Men man har all anledning att vara med tack vare de oändliga insatser som finns att tillgå i det land som man ska bo i om man ser dåligt. eller hur?

När man inte kan åka til något itressant i Birmingham

Nu hade Macular Disease Society i England bjudit in mig under beteckningen "international pioneer" för att jag skulle prata om Ec centric Viewing an Steady Eye Technique. Då vaknr jag på Park Inn Hotel i Köpenhamn innan jag ska åka och mår skit. Magens innehåll tar sig ut allavägar och på ett tidigt stadium sa jag att det här verkar inte bra. No good.
Så jag ställde in. Och nu, nu när jag är frsk så känns det kymigt, men ännu kymigare var det att ta sig till Kastrup Airport och flyga med skakigha ben. Så det får bli en annan gån. Jag hann i alla fall träffa unga optikerstudenten Johanna Wigren och senioren Bodil Jönsson. Från båda horisonterna kan man bli inspirerad. Det nya fräscha mot det äldre kontemplativa. Det som ska ersätta med det som ska rsätta. Altid något att lära av en resa. Livets resa fortsätter med att få glada goda besked av Lasse som minsann inte barakan göra julkorv, utan även av svåger Magnus och hans Gittan. En lång tid i parallella liv gör att man kan se hur det går, hur det utve klas oc h mognar. Intressant.
Framför allt är det skönt att man inte telnar. Tyckerman inte om att åka sdor så kan man boka biljettertill Malga. Det gjorde vi och i framtiden får vi se hur det går. Det är desom ingår så länge mn lever, men det gäller oks att hålla sig levande. Niha! vilken fin enmilavandrin vi hade idag i Skutberget, och kffet på altanen, bilrengöringen och alt annat som är så fint när man är två stärkta vänner som får förmånen att leva tillsammans. Sida vid sida.