Den särskilda känslan i kroppen när värken släpper

Det är en befrielse att ha en tandläkare som heter Urban. Först ringer man akut och då säger Lena att man får komma nästa vecka. Sedn går man dit och säger att det här går inte. Då borrar han och gör rent och lägger i nåt och så har det inte börjat göra ont - ännu.

Norge - som sagt. Det är samma sak. Det är trevligt, man blir vänligt bemött och alla äldre fina norrmän som har minnen från kriget, de har allt man kan önska sig. Även om inte alla hittat den inre lyckan - eller förlorat den. De är väl omhändertgna av alla i kommunerna, fylkena och inte minst av staten. Underbart att få verka i ett av världens lyckligaste länder.

Nu ska det blir skönt med fjäll under fötterna.

Norska gener skapar nya vänner

Norge är rikt. Det märker man när man jobbar här.

Passionen övergår i Pension?

Vissa dagar när kroppens krafter minskar och man inte har någon lust att förbättra muskelstrykan - då kan man konstatera att rubriken har sin giltighet.

Imorgon måndagen den 22 mars åker jag till Norge för att vara med norska vänner som ska genomgå rehabilitering. Det är alltid lika intressant att se om det man pratar om på olika möten, om det stämmer i praktiken. Om man kan tillämpa metodiken att det är patienten som ska styra sitt eget liv, det vill säga sin egen rehabilitering. Eller att se om BNP, Bästa Näthinneplatsen, ligger åtta mil om Oslo också. Där ligger nämligen Hurdalcentret som ägs av Norges Blindeforbund och där min gamle vän Arne Tömta är utbildningsledare. Det är inte bara Petter Northugg och Marit Björgen som är bäst i världen när det gäller skidor, det är också så att Norges villkor for synshemmede är i topp. Åtminstone när det gäller villkoren att få åka på kurs. Att få möta andra i samma situation. Och när det gäller äldrekurser: snart är man själv lika gammal som de vänner som möter mig i morgon på Hurdal....men man finner ofta, att passionen finns kvar även om pensionen är ett fakturm.

Nu har vi kommit på det självklara

IDet nya projektet heter "Rehabilitering i Balans" och avsikten är att driva det som ett pilotprojekt där de som ska rehabiliteras får bestämma över sina egna liv. När NHR såg projektet så blev den spontana kommentaren: - Varför har ingen gjort det här förut? Inte ens vi själva!!

Så nu väntar vi med spänning på finansiärernas inställning.

Goda idéer kan utvecklas till koncept, men de är inte gångbara eller igångsättningsbara förrän någon väljer att finansiera dem. Men at bara komma dit att vi har partners som vill vara med innebär att halva segern är vunnen. Spännande!

Tre världar - minst - på en dag

Först ringde jag Allmänna Arvsfonden. De är positiva till projektet Rehabilitering i Balans men det finns vissa krav. Sedan åkte jag skidor på Karlstads Golfbana och det var en dröm när det gäller sol, före och efter. Den tredje världen infann sig när jag fick rapport från Jordanien om problemen med The Higher Council of Affairs for the Disabled. Sedan gick jag på Rotary och såg en film om flickan Tilda som dog av en överdos vid 19 års ålder i London. Så nu vet jag inte hur drömmarna blir i natt. Kanske är jag tillbaka i Jordanien? Eller finns jag kvar på Höje och skidspåret? Eller också funderar jag på hur det kommer att bli i Blå Hallen på frdag kväll när Karin ska sjunga tillsammans med landets största sjuksköterskekör.... Livet är lugnt och stilla och pendlar mellan sommaren i Amman och våren i Karlstad. Frosten biter dock ganska hård i den jordanska byråkratin, men det gäller att stålsätta sig mot de som kallas drivankare....vissa, ja nästa alla projekt, kräver do.

Utvecklijngen gynnar mina döttrar på kvinnodagen

Kvinnor och män skiljer sig åt på flera punkter. Det finns fler kvinnor än män i fler jobb idag än förr. Särskilt när det handlar om ögon. Ögonläkare kommer i en snar framtid att utgöras av mer än 60% kvinnor. När det gäller optiker är det ännu större andel. I utbildning är det fler än 85% och i jobb ....vet jag inte. Men antalet män som är synpedagoger känner vi vid namn. En handfull möjligen. Var dom är? Jo, de sitter i företagsstyrelser och i byggbranscen och i filmhus och regisserar film vilken tur då att nattens första kvinnliga regissör som fick en Oscar utsågs just idag. En händelse som ser ut som en tanke. Ett ställe till som finns i min sinnevärld: på Siluett i Kristinehamn på verkstadsgolvet och särskilt i packningen av muffi9ns- och bakformar. Där duger bara kvinnor. Varför? Jo, säger Bernt Rådberg, såna jobb klarar inte män.

En liberal tanke ska förverkligas

Inför valet 2010 finns jag nu på 13:we plats och företräder ett liberalt parti som värnar om skolan i den svenska regeringen. Min tanke är att ge de som är vårdgivare en hjältestatus. De som är sjukvårdens hjältar är de som träffar patineter och utför vården: behandlar, vårdar, tröstar, lindrar och så vidare. De som inte träffar patienter ska serva de som gör det. Antalet service- och planeringsmänniskor tenderar alltid att bli för många i en icke kommersiel verksamhet. Så min valfråga är: Hur mycket folk behövs det för att ge sercice åt sjukvårdens hjältar? Det är klart att det ska finnas ledare och utvecklare, men hur mycket statistik ska man ta fram= Är det inte de nöjda kunderna som ska få göra sin röst hörd och de som inte är nöjda. Patienter i väntrum är alltid missnöjda, Patienter i Centrum är nöjda. Om du vill verka för mycket vård och lite administration - då ska du kryss upp mig så att det blir ett liveralare landsting. Elller som det projekt jag nu skriver på - det heter Livsrehabilitering är Rehabilitering i Balans. Mer om det senare. Nu måste kroppen läka efter 12 km på skidor i solskenet. Det känns.