de som satt mitt emot mig åt som om dom aldrig hade sett mat förut. Men det hade dom. Det såg man. Åtminstone hon. Men dom hade roligt och förgyllde sin tillvaro med humorfilm - men de skrattade lite för högt för att inte kallas för posörer.
Nu är jag äntligen i Malmö Men det hjälper inte. Jagh ska hela vägen till Köpenhamn och jag bekymrar mig över att jag kommer att vara för trött i morgon, när vi måste jobba som hästar för att förbereda den viktigaste konfernsen i mitt liv. Syn ska bli det bästa jag gjort. Sedan får man vila i några dagar innan det blir Frankfurt.
Ska bli intressant att träffa kineserna och se vad vi kan göra av Aukey.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment