Midsoomargörnska och allt man kan önska

Mitt i grönskan så utspelar sig ett intressant scenario. Universitetet i Stockholm har varit kraftfullt avvaktande till att agera för att ge marknaden för synskadade en riktig och uthållig utbildning. Då åkte jag till Norge och frågade två kvinnor som är riktigt aktiva, trots att en av dem är professor. Nu är dom klara att sätta igång och utveckla en Nordisk utbildning inom synpedagogoik och synrehabilitering som är värd namnet. Hur jag som inte har titeln doktor kan få vara med är outgrundligt, men det handlar inte om grader i helvetet heller. Det handlar om engagemang, uthållighet och att tro på det man gör och hålla en rak linje in i framtiden där kunniga, utbildade  och empatiska människor kan gör4a saker som de också kan utvärdera och utveckla så att resten av världen kan respktera det de gör. Det kan ske i Kongsberg med hjälp av Rigmor Baraas och Vibeke Sundling. Det ror jag på för trötta och högtravande akademiker till trots - man måste också visa vilja och vänlig förståelse för människors problem i verkligheten. Inte bara stoltsera med publikationer i en trängre krets.