Norska førhållanden ær utan konkurrens

Efter fyra dagar i Norge kan man konstatera att hær finns vædret, resurserna och til och med kompetensen. Men vi har mycket att erbjuda varandra.
Idag har jag møtt personer som har en førstært synnedsættning, en medfødd sådan, en førværvad skada efter hjærnoperationer och mycket mer. Men det ær som att cykla, man kan behørska något om man en gång har lært sig hur man gør. Det ær mycket tillfredsstællande att vara en i den hær gruppen.

Det enda problemet hær ær att maten smakar detsamma, oavsett vilken rætt det ær... men det skulle jag aldrig sæga så någon kunde læsa det: man kan væl uppføra sig.

Men bara att bygga ut ett center før 112 miljoner før kurser før synskadade - det ær beundransvært.

Och jag kommer gærna tilbaka på såna hær korta sejourer och njuter av att kunna gøra något før någon, æven om det ær svårt att gøra allt før ala.