Saturday, June 5, 2010

Konst är inte skit, det är skönt

Konst är inte skit, det är skönt

En samlingsutställning över Kristinehamns Konstmuseums sedan drygt 10 år lagrade konstverk måste göras av en person som har nått en högre grad av mognad än det man skådar i den utställning som invigdes i lördags. Den ska göras av en person som ser nya möjligheter och inte bara brustna illusioner, träck och trista svårigheter. De konstverk som finns i samlingarna representerar en intressant kombination av kreativitet, professionalitet, uttryck av svårmod och lycka.

Om vi betraktar personer som Stig Olsson, Lars Lerin, Bengt Olson, Jonas Liveröd så har de haft olika perioder i livet. Men gemensamt för dem är att de visar sin styrka när de krånglar sig ur ångesten, använder den och samtidigt visar att de kan grammatiken, grunderna i sitt uttryck. Därifrån utvecklar de var och en sin egen uttrycksform. Då blir deras konst en väg ut ur det svarta, de blir förebilder för oss som tror att världen förändras med kraft, kreativitet och kristallklara former. När man ser en tavla av Stig, Bengt, Lars….då behöver man inte läsa signeringen, då vet man vem som är vem. Tillsammans bildar de ett Värmländskts mönster som vi kan vara stolta över. De är värda en annan inramning. Man sätter inte ett mästerverk i en plastram. Inramningen måste vara i linje med konstverket, mästerverket. Det har samlingsutställningen misslyckats med i Kristinehamn. Det är inte mitt i hjärtat i hjärtat i landet. Det tog i levern och där finns som bekant mest galla.

Curator Granberg har ramat in den här kraften med billiga duschdraperier, inhägnade golvplacerade konstnärliga uttryck och texter som aldrig når högre än de delar av livet som också finns, men som inte är någon konst att förnedra sig med. Konsten är att nå högre höjder, klara sig undan svårmodet, förnedringen och saktfärdigheten i Sörmoskogen och – kanske rentav med konstens hjälp – uttrycka sig så att andra kan få nya dimensioner som inte leder till Cipramilintag, zombitillvaro och Valiumtöcken.

Konsten är en befrielse och roliga upptåg och en ventil för de dunkla associationerna. Som när Björn Wessman visar hur han ser naturen – i Panncentralen i huset bredvid. Underbart!.

Konstvetaren Kajsa Ravin talade om intellektuellt kapital på invigningen. Jag skulle vilja tillägga att det finns ett emotionellt kapital, som man inte förvaltat bland flera hundra bilder i samlingarna. Istället har curatorns svårmod lagt sin sordin över det som Konstmuseet skulle kunna åstadkomma. Inför konstsommaren i Kristinehamn. En självpåtagen recension blir: tänk om, gör om, bygg upp, förstärk, utveckla och lyft fram konstnärerna istället för att låta en curator förgöra och förstöra det estetiska och konstnärliga.

Konst är inte skit. Konst är skönt.

Krister Inde

No comments:

Post a Comment