Saturday, October 9, 2010

När någon dör föds insikterna

När Örjan Strand försvann så hände ingenting, eftersom han bara fanns förut i mitt liv. Men plötsligt minns man hur han var, vad han sa och var han sa det han ville förmedla. Jag kommer ihåg hur hans pappa, Viktor, gick när han i sin görna lodenrock gick till sitt ingjörsknog och hur smala ögonspringor hans mamma Gunborg hade. Så inser jag vad det är. Det är människor som finns i mitt bildarkiv från den tid då jag såg knivskaprt hur ansikten såg ut. Gunborg och Viktor är från ett annat liv, en annan sida av livet när andra förutsättningar gällde. Men gud vad jag saknar den förmågan....eller skulle det ha förändrat något. Jag sitter ju här vi min dator och jag kan skriva, tänka och leva ett lugnt, roligt och spännande liv i alla fall. Men ändå. Det är rolgit att ha bildrna kvar av Viktor när han går. Det är som en film, där han svänger med sina långa armar och tar kraffulla kliv på vägen nedanför Samrealskolan i Finspång.

Sådana bilder ska man vara rädd om, eftersom det är svårt att filma om de här scenerna.

tack, Örjan för att vi träffades en gång. Nu behöver du inte ha ont längre. Och minns att Början heter Beginning på engelska och då måste ju Örjan hete Eginning. Egining Beach - du sitter säkert på den där stranden och det är varmt där. Som i Thailand och tänker på dina tre fruar och alla dina barn som du gjorde så bra - i livet.

Dalai Lama vill ge oss tolerans, harmoni och frihet att tänka och tro som vi vill. Det gjorde jag ju precis.

No comments:

Post a Comment